In it's simplest form

I år kommer vi förmodligen åka till Indien i November-December. Det är planen iallafall, beroende på hur vaccinationerna läggs upp till vår mini pea.

Inför denna resan har jag (redan) packat undan en box med leksaker & barnkläder som jag vill ta med och ge bort. Inte till något barnhem, utan till dem fattiga familjerna som lever på gatan. På trottoaren.
 
När jag gick förbi familjerna som bodde där i små "stånd" på gatorna, med tak gjorda av trasor, högg det djupt i magen. Det var första gången jag såg fattigdom på så nära håll. Med egna ögon. Det var barn som plockade upp 'värdefullt' skräp från högar av sopor. Och det var föräldrar som barfota lagade tunnbröd över öppen eld på sidan av trottoaren. 
Visst känner man sig då aningen ytlig när man själv klagar på den vita bordsduken som aldrig blev ren ifrån tomat & vin fläckarna. Fläckarna som spilldes när vännerna var över på stormiddag. Middag som sedan blev över till måndagens matlådor...gjorda av glas eftersom man hatar plast. Hm.

Något som satte sig ännu djupare var ett videoklipp jag såg ifrån en gatufamilj: Det var festival i stan (ungefär lika stor som julen här) varpå kvinnan i hemmet dekorerade "huset". Hon målade fina mönster med färgglada pennor på marken under deras tak gjort på två brädor och en handduk. Thats it. Det var hennes dekoration inför festivalen. För det är ju klart man vill dekorera fint i sitt hem när det luktar högtider.....

Jag tycker detta är så himla mycket att lära av någon som inte sagt ett ljud.
Det är något jag vill att mina barn ska lära & ha med sig igenom livet. Att det lilla och enkla - vad det än är, räcker. För det är tycker jag, det allra finaste.
 
 

A Bloody Mary please, London 1961

Är det någon annan som känner att dom levde förr?
Jag vet inte... det känns som att jag kommer ihåg saker jag egentligen inte vart med om. 

Jag har en fruktansvärt minne. Och då menar jag ett fruktansvärt bra minne. Ok INTE när det kommer till vad jag åt till middag igår... Men jag kommer ihåg väldiga saker från unga dagar. Blickar, små små vägar jag gått på som liten, ordagranna konversationer, datum och dagar. Känslor och viewer.

Jag har kompisar/familj som ibland frågar, "hur f kommer du ihåg det där?"
Eller så frågar dem inte för att dom är rädda för vad jag kommer ihåg? ;) Skämt åt sidan.
Mamma har till och med sagt "Men det kan du ju inte komma ihåg, du var ju bara bebis".  Lol.
Jag kommer tex ihåg känslan av att åka vagn. När jag tittar på Olivia ibland så minns jag små moments från när jag själv satt i vagnen och tittade ner i gatorutorna.

Men sen poppar det upp andra minnen. Sånna jag varken vet om jag vart med eller vart dem kommer ifrån.
Jag drömmer även ibland att jag dör/återföds på olika sätt, och det har jag gjort sedan jag var liten och inte ens visste vad döden var.. Något jag kopplat ihop senare.

Lulligt inlägg. Jag är inte knäppo, lovar ;)

Midsummer fun!



 
Det lilla midsummer partyt dom hade i Kew var jättemysigt! Med sång, dans och stånd med kakor, lemonad och vintage prylar gick vi upp och ner dem minst 10 gånger.
Dem hade en liten farm så Olivia fick äntligen klappa en hund! Hon hoppade bokstavligen av lycka, lilla hjärtat.

Efter allt sockerintag under morgonen var miss väldigt grinig på väg hem, så det blev hem & i säng medan ägarna till huset kom över för att mäta med arkitekt. Dem vill flytta in nästa sommar så vi får se vart vi hamnar då.

Märker ni mammor också skillnad på barnens beteende när dem får sötsaker? Det märks på Olivia direkt eller bara timmen efteråt.

Ops!

Tyckte synd om Alok nu, haha. (Forever stuck with me) 

Don't date a girl who travels

Det kändes precis som att någon skrivit om mig.
Någon mer som känner igen sig? :D

Hej till dig isåfall. Lol

What about your child?


"My childrens generation is gonna be the first in history to have a lower life expectancy than their parents"

Jag tror inte att svenskar är lika "dåliga" som Engelsmän när det kommer till detta
(av erfarenhet på båda ställen) Men vi befinner oss nog någonstans på listan ändå.
Jag har ju skrivit lite om att när det tex regnar (duggar), så är det verkligen INGEN med barn ute här ^^. 

Intressant :) 
Vad tycker ni?

One day we will both be old!

Tänker ofta på det. 
Eller, inte FÖR ofta så att det blir patetiskt (tror jag), men sådär lagom så som man tänker på typ Påsken?
Jag har på senare tid tänkt på saker man säger, och saker man väljer att inte säga. 
Vad spelar det för roll egentligen om 100 år? Man måste vara sig själv. Våga lite! För sig själv.

Man vill ju inte ångra något sen när man sitter där på köksstolen, 79 basst och tycker att fågeln utanför är jättesöt. Jag såg en svensk serie om ålderdomshem för några månader sedan och höll på att lipa ihjäl mig?? Helt rödslagen gick jag och la mig den natten, Haha!

Iallafall så försöker jag leva ut till 100%!!
När jag gick 2an och 3an på gymnasiet så visste jag hur mycket jag skulle sakna skoltiden, och just därför njöt jag som fan, (medan de flesta klagade). Jag ville ju utomlands av hela mitt hjärta, men jag töntnjöt ändå in i det sista. Och det går inte att ångra mycket då, right? Så därför njuter jag nu också. VARENDA DAG! Det kan låta klyschigt, men så är det verkligen.

På ett fingerklick är vi äldre. Och sen är vi gamla.
Ja, oså krisen därimellan ;)

 

Anyone there?

Lite lustiga saker har hänt här under några dagar. 

För några dagar sedan vaknade Alok upp av att Olivia låg vaken i sin säng. Han ropade att hon skulle komma till oss. Olivia satte sig upp och frågade "var e mamma?" Alok ville inte väcka mig så han pekade på mig där jag låg brevid honom. Då pekar Olivia på andra sidan rummet vid dörren "Däär e mamma!"...

Alok tänkte inte så mycket på det, och slumrade till. Efter en stund hörde han en duns och såg Olivia sitta i hörnet på golvet mellan hennes säng och nattduksbord. Han ropade på henne att komma, varpå hon ställer sig halvt upp och tittar mot dörren, och ger ifrån sig ett ljud och sätter sig ner igen. 

När detta sker vaknar jag och ropar på Olivia, hon tittar upp mot dörren igen, och sätter sig ner lika snabbt! 
Jag går ur sängen och säger "Kom Olivia", och då sträcker hon ut sina armar för att jag ska plocka upp henne. 

Jag hämtade Olivia till vår säng, där hon fortsätter att titta mot dörren -och upprepar gång på gång "Santa!".
Vi satte oss på sängkanten och åt några Mariekex. Olivia tog ett, och gav en bit till mig och sen en bit till Alok. Efter några sekunder går hon till dörren och lägger ett där också!!! 


Jag blir aldrig riktigt rädd av sånt här, utan snarare tvärtom. Men när hon blir rädd så skär det verkligen i mig. Sen måste jag erkänna att när hon la ett kex vid dörren också, så fick jag en liten kår på ryggen ^^

I vilket fall har hon inte visat någon som helst rädsla efter den morgonen, så jag hoppas allt är okej nu!
Ville bara dela med mig :) 
 
 
 

Efter 21 månader med barn!

Jag har snart en 21 månaders-bebis här hemma!
Inte alls en bebis längre, även om jag fortfarande känner så. Och säger så. :)
Hon fyller 2 år den 9;e mars. Känns ganska otroligt. Fufan vad snabbt det har gått!?

Sen glömmer man ju inte (tyvärr) att man själv fyllt år under dessa åren, hehh. 
Snart är man väl 35.. 

Mognar man då när man får barn? Alltså, jo lite kanske. Man blir nog mer "förståndig" iallafall.

Men
jag dansar fortfarande runt när jag hör mina favoritlåtar på radion.
Jag skrattar fortfarande för mig själv på bussen.
Jag kollar mig fortfarande i spegeln och ler.
Jag blir fortfarande full och sprallig.
Jag får fortfarande skrattanfall.
Jag tänker fortfarande högt med någon i andra änden av luren.
Jag planerar fortfarande resor i huvudet.
Jag hatar fortfarande att diska.
Jag skriver fortfarande töntlistor.
Jag vill fortfarande festa ibland.
Jag glömmer fortfarande tekoppen på bordet när jag druckit klart.
Jag svär fortfarande. (Ja, inte TILL Olivia då)
Jag impulsköper fortfarande kläder till mig själv.
Jag hittar fortfarande på stories in my head.
Jag skämtar fortfarande på bekostnad av mig själv.
Och andra.

Med deras tillåtelse. hehehe! =))

Bebistankar!


Vi pratar fram och tillbaka om barn nummer 2. Man tänker på åldersskillnad, vad som är bäst, lättast, och hur man ska göra jobbmässigt. Massa tankar snurrar i huvuet. Jag tror faktiskt vilket som blir som det ska. Blir det 2, 3 eller 4 år mellan dem, så blir det bra tillstund ändå. På sitt egna lilla vis! 

Som en komiker sa:
                                                                                              
Första barnet är "Ett kärleksbarn".
Andra barnet är "En kompis till första barnet".
Tredje barnet är "Sällskap till föräldrarna när dom andra flyttat ut".

Haha! Det ligger ju något liiiitet i det ändå. Och gör det inte det så ljuger man. ;) 
O b s : Läs med en nypa salt.

Vad är barndom utan regn och lera?

Kan inte direkt påstå att Sommaren älskar England nej. SERIÖÖST haha, det regnar J Ä M T.
 
Trodde ändå London var närmare ekvatorn än Göteborg... Jag flyttade ju till "varmare breddgrader" ;)
Ingen verkar veta här vad regnkläder heter, så jag tänkte bege mig till H&M och köpa det. Känner mig löjligt stolt när jag nämner H&M till mina vänner..... Även om ingen vet att det är svenskt, men ändå haha. Inget jag säger heller, man vill ju inte verka överdrivet patriotisk??


Iallafall. Vet ni vad tjejer och ..män? I majoriteten av skolorna här, behöver inte barnen gå ut när det regnar. 
Asså? Hur kan det vara så när det ALLTID regnar här. Amen nästan iallafall. 

På barnprogram säger dom ofta "It's raining, so now we have to stay inside (*och något barn som lipar*).
Samma med ramsor och sånger. 
Inte konstigt gatorna är helt empty när det regnar. Barn lär ju sig innan dem ens kan gå, att när det regnar så kan man inte gå ut. Hade jag skickat ett sms till min brittiska nära vän "Ska vi gå ut med our babies" hade jag nog bara fått frågetecken tillbaka. ^^

Nä. Min OlliePolly ska få hoppa i pölar och gegga med lera. Det kallas barndom :)
 

Bilden är ju rätt ironiskt med tanke på mitt förra inlägg. Men det är inte Olivias rum. Det är ett uterum, kallt som fan under vintern :)

Hmmm..

Tittade på barnrums inredning igår! 
Så himla fint, och sedan massa färgklickar i form av leksaker och tyger.

Tycker det är lite konstigt när folk köper leksaker så att rummet ska matcha. Har också märkt att vissa leksaker är "inne".. Till barnen alltså? Det spelar väl ändå ingen roll hur leksakerna ser ut. Sålänge dem är omtyckta, AV BARNEN. :)
Jag minns iallafall att jag hatade mjuka leksaker när jag var barn.. numera har ALLA mjuka bullar, kakor och tårtor. Kostar apa gör det också för att låta ännu mer negativ. Men ja, visst ser det jätte vackert ut när man ställer upp det på hyllan. 

...Uuuäk!

Nä men, jag står säkert där om något år och tänker åååh.... det häär skulle Olivia (jag)lalalal gilla... haha
Gomorron!

<3


Flickan i grona klader packade klart rispasen med skrap medan de andra pratade. Sen gick dom vidare.
Undra vart dom ska...

C vitamin ihop med Barnvaccinationer

Klämmer alltid i en halv citron/lime halva i Olivias vatten till lunchen! Hon ÄLSKAR DET. Ingen är gladare än jag ^^ Efter maten brukar hon mörda resten av halvan, och då ser den ut som på bilden nedan.


Ett litet tips är att ge barn som ska ta vaccin,
mycket (naturliga) C vitaminer några dagar innan/*under*/ och några dagar efter. Det hjälper deras små kroppar / immunförsvar att ta hand om sprutans alla gifter -och själva viruset. Tänk på det nu när så många ska ta 1års sprutan ♥ Har vart väldigt noga med det sedan vi började med vaccinationerna. Vi tar ju en åt gången, var 5-6e vecka.

Det är inte bara bra för barn som ska ta vaccinationer, utan för alla :) Och då menar jag inte bara för fettförbärnning, som FÖR många tjöar om :) Bara ett litet tips till den som kanske vill ha ♦

Är ni sånna som bara pratar om barnen?

Är ni sånna som älskar att pratar barn när ni träffar era mammavänner, eller är ni sånna som liksom viker av och har lite roligt också? Skämt åt sidan (:

Jag kan inte umgås läääänge med mammor som verkligen bara pratar om vad bebisen har ätit den senaste veckan, eller hur många gånger den gråtit under de senaste 72 timmarna. Jag menar aboslut inte att jag inte bryr mig, utan bara att det kan bli lite mycket när det blir HELA tiden. Såklart man berättar saker som hänt och undrar av intresse eller kanske vill man rådfråga och få (och ge) tips! Men ja.. En gräns finns det.
Iallafall för mig, tills jag somnar ^^

Man är ju inte bara mamma. 
Kan iallafall inte tänka mig att min mamma pratar om mig jämt på jobbet liksom ;) Haha. Nä. Hejdå!

Kärleken är lika stark för det :) ♥ Obeskrivligggg.

Happiness isnt without company.

 

Jag älskar att prata. Vet inte vart det kommer ifrån, inte är det släkten iallafall haha.
Pratar väl ikapp det jag inte pratade när jag var blyg(are).

När jag åkte till Sverige nu för 2 veckor sedan åkte jag ju själv med Olivia.

När man sätter sig ner bland alla svenskar på terminalen så säger ingen ett knyst.
Alla tittar på varandra och tittar snabbt bort om man möter blicken. Så komiskt att jag småler innuti.
Sen finns det dom tjejer som tycker dom är så snygga att dom ser skitsura ut och tittar inte på någon alls haha.
Jag är den som inte tittar bort när någon tittar tillbaka. Det är inte alls många som stannar kvar med blicken, men de personer som gör det... ååäöh. Jag älskar den känslan. Någon annan? :S
Nu menar jag inte att jag sitter och glor på alla tills någon tittar tillbaka och därefter smälter ner i stolen, haha.
Men ni hajar nog.
Hoppas jag.

Iallafall; Jag fick gå på först eftersom jag var den enda med barnvagn.
Någon minut efter att jag slagit mig ner i planet, kom en lika-gammal-tjej fram och sa att hon hade platsen brevid mig. Medan Olivia somnade i mitt knä satt vi och babblade hela vägen hem till Göteborg. 
Ni vet när det klickar. Då hörs det.

Det bästa; är människor.
 
Förutom på bussen när man vill sitta helt ensam ;) ehehh
 

Kan man känna någon till 10000% på engelska?

Jag och Alok pratade om det för någon månad sen.
Jag och Alok har ju engelska som gemensamt språk, men olika modersmål.



Kan man lära känna en person till 10000% om man inte hör när/hur dem pratar modersmålet.
Vad tror ni?

Är man en hejdundrande engelsk- ( i detta fall ) pratare OCH LYSSNAREN är lika bra. Så tror jag nog att man kan lära känna varandra väldigt bra.

Men det är ju inte alltid så lätt eller hur. Hur är man sarkastisk? Det är ju skillnad på svenska och engelska sätt att prata. Kanske kroppsspråket spelar stor roll, åtminstånde i början. Jag skriver ungefär som jag pratar. Det har jag fått höra av läsare jag träffat också :) Men att få ut sättet man pratar på, ut i engelskan kan vara lite svårare.
Ord(& meningen behind it) som "asså, la, typ, liksom, jo, mmm, palla". OLIKA svärord och ett vanligt ironiskt "aaa". Fattar ni? Blir det verkligen en helt fullt ut 'Trees? Eller är det för att jag ÄLSKAR att leka med ord och prata i meningar som menar 3 andra meningar - som jag tycker det blir lite svårare att få ut mina budskap (och personlighet) i engelskan.

Rösten ändras lite till och med. Min röst är mörkare på Svenska lol.
 
Aloks kompisar har sagt att på det sätt han pratar engelska är samma sätt han pratar "Indiska". Och han é ju så bra på engelska så jag kan ju förstå hur han är på sitt språk också! SAMMA.
Men JAG haha. Jag har ingen som berättar för honom -om, eller om inte- min engelska stämmer överrens med mitt svenska sätt att prata. ^^

Nu menar jag inte att Alok inte känner mig :) Han känner och förstår mig mer än jag själv ibland. Och han vet ibland vad jag menar utan att jag ens kan förklara det.
Och jag har lärt mig med tiden hur jag skämtar, pratar sarkastiskt och får fram vissa kommentarer jag gillar, på engelska. Gud vad jag tjatar om det, men det är verkligen number 1 eftersom det speglar vem jag är. Sen kommer ju det andra av sig själv. Men efter 3 år hade det la vart konstigt om det inte gjorde det :D Dock vill jag alltid utöka mitt engelska vokabulär och slang!! Så man kan göra sig förstådd även när man pratar i sömnen ;)

Aa... det var ett intressant ämne tycker jag.
Som ni ser. HEHEEE.

Och som man? säger: Man lär inte känna en person över en natt! (nej, inte ens på det sättet) lol.

Glimten i ögat kommer inte med språket. DET KOMMER MED KROPPSSPRÅKET :)
Jo, kom på det nu. Haha.

"sanningen om vaccinationer" Richard


Häromdagen var vi iväg hos babyjab.co.uk för att göra ett personligt vaccinations schema till Olivia.
Det är alternativa vaccin utan alliminiumn och kvicksilver, där man bara tar MAX 2 vaccinationer i varje spruta.
I England ger man 19 olika vaccinationer innan bebisen är 4 månader, i 3 sprutor alltså. Inget jag approvar på!! Liknande i Sverige, fast innan 6 månader.

När jag satt inne hos doktorn såg jag en bok, och insåg att det var samma namn på författaren som på vår doktors lilla namnskyllt. "The truth about vaccinations". Rekomenderar den skarpt.

ÄR så jäkla stolt och glad att jag stod emot typ ALLA.
Hennes första vaccin ska hon ta om en månad(!)
Då är hon 5 manader och har halverat risker för tex eksem (som jag har), och allergi-astma.
Plus att hennes lever är utvecklad och kan producera galla. Som gör att hennes kropp kan ta bort gifterna som kommer genom sprutorna.
Min lilla pärla. ♥

Läsvärd liten quiz



1. Name the five wealthiest people in the world.

2. Name the last five winners of the Miss America Contest.

3. Name ten people who have won the Nobel or Pulitzer Prize.

4. Name the last half dozen Academy Award winners for best actor and actress.


Next quiz:

1. List a few teachers who aided your journey through school.

2. Name three friends who have helped you through a difficult time.

3. Name five people who have taught you something worthwhile.

4. Think of a few people who have made you feel appreciated and special.

Easier?
The people who make a difference in your life are NOT the ones with the most money, or the most awards.
They are the ones who care. ♥

Och om 2 veckor kommer ni :D

En mixed tanke :)

Jag är så himla nyfiken på hur vår lilla tjej ser ut... vilken hy, hår och ögonfärg hon kommer att få!
Det sägs ju att de mörka generna dominerar. Men kan någon då säga varför jag ser ut som jag gör när min mormor ser ut såhär...

Haha, lite komiskt! Jag vet, ser jätteglad ut... men ni vet ju hur cool man var förr. ;)

Nä, det kan bli hur som helst. Min yngsta syster var ju till och med RÖDhårig! Jag tycker det är himla fint med mörkare hy, så vår bebis får mer än gärna ta pappas gener ;) Alok tror hon blir brunhårig, & det tippar jag nog också på! Med bruna ögon.

Mormor är från Thrinidad. Ni vet, karibien. Även så min mor. Fast det syns inte!

Köpa hus - London vs Göteborg!


Cirka 30 minuter till city.


Fick hem denna igår och nu kan jag inte låta bli att lägga upp det här också. ^^
Hur jävla dyrt som helst att köpa hus här. Dessa husen är lokala, och man kan nog säga att det generellt är "fina medelklass områden". Och dessa husen har bara 2-3 sovrum. Hade då fan aldrig köpt ett hus i Sverige för 6 miljoner, om jag bara fick 2 sovrum? :P
Se också på bilderna att husen är väldigt smala (normalt här) och sitter ihop med grannens hus. Det är inga breda hus här inte!

En liten jämförelse:


Cirka 30 minuter till city.


Detta är väl mycket bättre i typ allas smak!! Hade jag spenderat 12miljoner i Sverige på ett hus hade jag fått ett slott. Ungefär så kan man översätta det. ;) Tycker det är roligt att visa Alok jämförelsepriserna för han blir helt chockad och säger att det INTE KAN VARA MÖLJLIGT!


Tidigare inlägg



RSS 2.0